Hej o stjärtligt felkommen...

magsjukan...

Ser att det har hänt en del sen ja satt vid datorn sist, hela två dar har jag hållit mig undan. Nya skrivningar på facebook, nytt på farmville, blogginlägg som lagts ner lite tid på och så...i förrår var det helt enkelt full rulle hela dan, jag orkade inte sätta på datorn då. Igår var jag på praktiken, sen käka hos mormor, sen hem.

O en på praktiken va hemma en dag magsjuk, idag är jag det...tycker han kunde stannat hemma åtminstone två dagar. Fyfan vilken kramp jag haft i magen i natt igen. Började vid 8 o jag visste som alltid annars inte om jag skulle, sitta, stå, ligga gå, skratta eller gråta. Men skillnaden den här gången var att jag spydde fyra gånger.

Helt tomt magen nu, men hungrig är jag inte. Har inte vart hungrig på hela veckan, en macka till frukost, lite lunch, laga mat till nästkommande dag på praktiken hemma, käkar lite då, så fortsätter det så. Funderar på vad som kan va fel, men kommer inte på nåt. Jobbar som en tok men kroppen behöver inget...knas det.

Gick hela fyrkanten med Iza nu på morgonen, sakta men säkert, tog ganska lång tid för jag har så ont i magen. Men det va skönt, bara man går lugnt o det inte blir en massa stötar i magen. En bil tuta o jag blev rädd o höll på hoppa ur kläderna hehhe* Sen ringde det, va Erik, chefen på praktiken,,,han tyckte jag såg sjuk ut, ja de är jag ju. Men det va ju bra att han såg det, så ingen tror jag är slö o vill va hemma bara för det är fredag. Iza har äntligen lärt sig skvallra, min lilla skvallertant, hehe nä vars inte så...varje gång hon ser en hund skvallrar hon om det till mig o får godis för det, så i stället för att blåsa upp sig skvallrar hon och får lön för det. Vi har inte provat det på nära håll men det funkar på avstånd, o jag är så glad för det med! Det måste få ta sin tid. Jag har ju smackat varje gång vi ser en hund, o det betyder godis men nu tar hon själv kontakt. Några veckor sen hon gjorde utfall mot nån hund, underbart. Katterna o rådjuren skriker hon fortfarande efter men det känns som jag kan leva med. Blir väl kanske bättre det med sen. Huvudsaken vi rör oss framåt.

Aja vi ses la sen när jag mår bättre