Jag vill inte tro att allt beror på mig,och innerst inne så vet jag att hela världens problem inte har sina rötter hos mig. Men när man inte får svar direkt, eller ett svar som går att analysera sönder, är det svårt som lite halvparanoid att inte tro det. Det ställer till så mycket för mig själv. Det gör så ont, och allt helt i onödan för att mina tankar springer iväg utan att jag kan göra nåt, bara stå där o medan alla känslor rusa över mig. Som sen när förklaringen hinner ifatt känner jag mig bara dum, men ändå inte helt lugnad. Har jag en gång brusat upp är det svårt att komma ner igen. Tror dock jag har blivit bättre på dölja det. Vad nu det drar för positivt med sig vet jag inte.
Har vart på möte idag. Vill dra igång en grej, men alla har ju semester så det bli inte än förrän i augusti först. Jävla väntande hela tiden. Omvärlden lever vidare men här står jag stilla o stampar. Det kommer jag snart få sota för. Frågan är bara hur hårt. Men jag orkar inte ta tag i allt som behövs. Och jävla hosta o aldrig gå över. Igenstockad i näsan på morgonen, lättare hosta under dagen o sen på kvällen sätter det igång.
Ska ut med Fisen, sen blir det slöa på en högre nivå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar