Jag har sällan känt mig så värdelös, invaliderad o sågad vid fotknölarna. Jag saknar Fia. Hon är genuin o äkta, rolig, ärlig och rak. Känner att personkemin med den nya klaffar inte någonstans. Hon kan verkligen svara på alla frågor man har. Och det är ju bra. Men mer bra än så finns inte.
Sen fick jag veta att hon är mormor till en ganska nära människas barn. Dottern är alltså den han har barn ihop med. Jag vet inte om jag överreagerar, överanalyserar. Men jag tyckte mig verkligen se hatet lysa i hennes ögon, det var fan lite läskigt. "Men va bra att han mår bättre nu" Men kunde inte säga det som att hon menade det.Tänkte att Du kommer inte till himlen för att säga något bra när du tänker något dåligt. Jag kan förstå att hon känner lite som hon gör, ogilla någon är inget konstigt, men att hata någon är väldigt starkt.
Känner att jag analyserar väldigt mycket just nu och mer än jag gjort på länge. På medicinerna har dagarna mer bara gått o jag har mått bra och fått mycket gjort, och jag mår fortfarande bra men att jag analyserar o tänker väldigt mycket. Sara blir irriterad för hon ställer en fråga och jag börjar diskutera med mig själv o hjärnan går på högvarv. Men det kan ju såklart inte hon se. "Men svara då"..."Ja, jag tänker" hahha samma visa varje dag.
Vi rensar här hos henne nu för vi har inte vart här på 2 månader, jag har haft semester o vi har vart i min lägenhet då jag har bottenvåning med baksida, och nu när vi flyttade tillbaka hit fick vi båda ont i huvudet, ont i kroppen, svårt att andas, täppt i näsan osv osv. Det är ju mögel i taket i Nathalies rum, så vi slängde ut sängen i vardagsrummet, hon ska inte behöva sova där inne, bruden med alla möjliga och konstiga allergier. Rensa o flytta så fort som möjligt. Men Platen har inga lediga lägenheter här på Väster nu, så vi får väl se när vi kan dra.
